Ideell idrott, bra eller dåligt?

I Sverige är idrotten ideell, vilket det inte är i så många andra länder. Är vi lyckligt lottade för att vi har ideell idrott, eller sätter det ideella käppar i hjulet och förstör våra barn?

Det är viktigt att barn rör på sig, att skapa rörelseglädje hos barn är viktigt för att de ska kunna få goda vanor som sitter i hela livet. Många barn skapar goda och hälsosamma vanor via just idrotten. Om barnen inte skulle ha idrotten så skulle säkerligen många barn varit mer stillasittande med tanke på att spontanidrotten minskar och intresset för dator- och tv-spel ökar.

Det positiva med att vi har ideell idrott i Sverige är att många föreningar kan då hålla nere sina medlemspriser och fler barn, även hos de familjer som inte har så mycket pengar, får då möjligheten att idrotta, träffa kompisar och röra på sig och där med skapa de goda vanorna.

Det är många vuxna, ofta föräldrar som får lägga ner många timmar på att driva föreningen framåt. De får planera och genomföra träningar, det är styrelsearbete och mycket administrativt arbete. Det tar mycket tid och det är svårt för många föreningar att få rätt person på rätt plats då många inte är villiga att lägga ner denna tid på ett arbete som de inte får betalt för, för detta är något som många gör helt gratis på sin fritid.

Att inte ha rätt person på rätt plats kan skapa stora problem, att ha en kassör som inte kan ett dugg om ekonomi kan bli rena katastrofen för föreningen.

Tränare för barn

Det är viktigt med rätt person på rätt plats.

På samma sätt så kan det bli en katastrof att ha en tränare som inte kan ett dugg om träning, skulle du vilja träna för en tränare som inte kan något om träning? Det är precis det som händer när föreningar låter föräldrar vara tränare för sitt barns lag. I många länder får man inte träna barn om man inte har minst 3 år motsvarande högskoleutbildning inom ämnet och föräldrar får inte träna sina egna barn. Varje år skadar sig ca 60000 barn via idrotten så pass illa att de måste söka läkare, vilket är 164,4 barn per dag. Hur mycket det blir i sjukvårdskostnader vågar jag inte tänka på! Detta är något som skulle kunna minskas, om bara tränarna hade rätt kunskap….

Det är som barn som du ”formar” kroppen, det är då som det är som viktigast att träna rätt, tyvärr så är det få svenska tränare som vet vad rätt träning innebär för ett barn. ”Den bästa tränaren bör träna de yngsta barnen” är ett begrepp som jag använder mig ofta av. För att barn ska hålla sig friska, hälsosamma och skadefria så måste de få ha en tränare som verkligen vet hur barn bör träna. På grund av att idrotten i Sverige är ideell så är inte detta möjligt.

Om ideell idrott är bra eller dåligt vågar jag inte svara på, för det finns för och nackdelar med allt.

Källor:
NSCA position statement on youth resistance training (2009)
Idrottens himmel och helvete

En bra tränare för barn

Det finns många tränare runt om i Sverige som tränar barn. Hur man är som tränare när man tränar barn är av stor betydelse, alla tränare passar inte som tränare för just barn. Jag bestämde mig för att ta reda på hur andra tycker en tränare för barn bör vara, så jag slängde ut frågan på Twitter hur en bra tränare för barn är.

Svaren jag fick är väl kanske inte helt oväntade. En bra tränare ska kunna vara rättvis, öppen, glad, lyhörd och kunna skapa en roligt träning utan prestationskrav.

Den egenskapen som jag kan tycka är den viktigaste är att kunna göra träningen roligt, för att om träningen ska vara rolig så måste tränaren vara glad, rättvis och lyhörd. Tränaren måste lyssna på barnen och ta till sig det de säger och inte favorisera någon, är det någon som får mer uppmärksamhet än någon annan så blir inte träningen rolig för alla.

Det här med att plocka bort fokus från prestationen tycker jag är en viktig punkt, för barn ska inte satsa på att bli bäst. De ska tycka träningen är rolig och de ska utvecklas utifrån sina förutsättningar. Oftast börjar man inte en idrott för att man vill bli bäst, utan man börjar för att det verkar roligt och det är också det som idrotten ska vara, rolig. Om de skulle vilja elitsatsa senare, i övre tonåren, så är det okej, men om de inte skulle vilja göra det så ska det fortfarande finns plats kvar för dem inom idrotten.

En bra tränare kommer ner till barnet nivå.

En bra tränare kommer ner till barnets nivå.

Jag vill gärna lägga till en sak till hur en bra tränare för barn bör vara, en bra tränare bör även vara välutbildad. En tränare som tränar barn bör, enligt mig, ha stor kunskap om barns utveckling. Har de rätt kunskap så kan de lättare skapa träningar utifrån barnens förutsättningar och de kan skapa träningar som gör att barnen utvecklas på ett bra sätt.

Det finns som sagt många tränare runt om i Sverige, många som jobbar mer eller mindre ideellt, en stor eloge till alla er som tränar barn på ett bra sätt!

Ställ krav på ditt barns idrottsförening

Våga ställa krav!

Inom många idrottsföreningar som organiserar träning för barn är det ont om tränare och bristen på utbildade tränare är ännu större. Många av tränarna har inte tillräckligt med utbildning eller kunskap för att kunna träna barn på ett bra sätt. De har inte ens tillräcklig kunskap för hur vuxna bör träna och än mindre kunskap om hur barn bör träna. Detta är ett stort problem för det är ju som barn som det är som viktigast att träna rätt för att kunna få en bra hälsa, hålla sig skadefri och öka prestationen.

Skulle du anlita en tränare till dig själv som inte har tillräckligt med kunskap? Nej, tänkte väl det.

Så varför anlita en tränare till ditt barn som inte har tillräckligt med kunskap? För det är just det du gör när du låter ditt barn spela fotboll eller innebandy med tränare som kanske är förälder till något av barnen i laget. Det är viktigt att kolla upp vad för kunskap tränaren besitter, det räcker inte med att tränaren säger ”jag har själv spelat handboll, så jag kan det här”. En tränare som tränar barn måste ha kunskapen om barns fysiska och psykiska utveckling, för har inte tränaren den kunskapen så kan inte tränaren lägga upp en bra och utvecklande träning anpassat efter ditt och andras barn. En bra tränare måste förstå skillnaden mellan barns och vuxnas träning.

Du har betalat för att ditt barn ska få träna i föreningen, då har du också rätt att ställa krav på föreningen att de har välutbildade tränare!

I Idrotten vill (som är framtagen av riksidrottsförbundet och som alla föreningar ska/bör följa) står det bland annat så här:

  • ”Idrott för barn ska ledas av ledare med grundläggande kunskap om barns fysiska, psykiska och sociala utveckling.”
  • ”Idrottsrörelsens ledare ska erbjudas utbildning för att kunna ta till sig ny kunskap som möjliggör kontinuerlig utveckling av verksamheten.”
  • ”Utbildningen ska anpassas efter ledarnas behov och vara av god kvalitet såväl till sitt innehåll som i sin pedagogiska uppläggning.”
  • ”Idrottsledare ska för att stärka kvaliteten i verksamheten erbjudas möjligheter till minst ett utbildningstillfälle per år.”

Frågan är om föreningarna följer detta.

Med otillräcklig kunskap är risken stor att tränaren gör mer skada än nytta. Konsekvenserna som blir av outbildade tränare är att barn inte får den optimala utvecklingen, för har inte tränaren kunskapen om hur barn bör träna vid en viss ålder så kan inte barnet få den fysiska utveckling som är möjlig. Det kan leda till en ensidig träning som i sin tur leder till överbelastning och asymmetri, vilket ökar skaderisken. Det kan leda till att ditt barn inte får möjlighet att tidigt bygga upp den nödvändiga styrkan som idrotten ställer på individen om några år, vilket även det leder till en ökad skaderisk. Varje år skadas ca 60000 barn via idrottslig aktivitet i Sverige, man tror att med rätt träning kan idrottsskadorna minska med 15-50 %.

En tränare med rätt kompetens kan skapa en långsiktig planering som gör att ditt barn får ut så mycket som möjligt av idrotten.

Träning för barn

Frågor som kan vara bra att ställa till tränaren

Men hur vet jag om tränaren har den rätta kunskapen eller inte?

Du kan alltid börja med att fråga vad för utbildning tränaren har, eller om tränaren har någon utbildning alls, eller har tränaren kanske endast utbildning inom den specifika idrotten? Det är bra om tränaren har en allsidig utbildning som täcker upp stora delar, det ska inte bara vara inom den specifika idrotten, utan även om barns utveckling och om ledarskap.

Det ska alltid finnas en tanke bakom varje övning. Du kan alltid fråga tränaren vad tanken med övningen är och det är okej att vara jobbig och fråga om så många övningar du orkar som barnet får göra (men du kanske inte behöver fråga det mitt i träningspasset, utan vänta i så fall tills efter träningen). Tränaren ska då kunna förklara för dig varför just den övningen är utvald och varför den är bra.

Det ska finnas en långsiktig planering. En välutbildad tränare planerar inte bara från träning till träning, utan det ska finnas en plan för hela terminen, till och med en plan som sträcker sig 10 år framåt. Återigen, det handlar om att ditt barn ska kunna få den optimala utvecklingen och det kan barnet inte få om tränaren planerar från dag till dag, utan tränaren måste kunna tänka 10 år framåt.

Så följ med barnet till träningen nästa gång och fråga tränaren eller prata med någon ansvarig inom föreningen. Det är viktigt att du som förälder börjar ställa krav på ditt barns förening, för ditt barns hälsa!

Källor:

Socialstyrelsen, Skador bland barn i Sverige (2011)

NSCA position statement on youth resistance training (2009)

Idrotten vill

Att toppa eller inte toppa lag för barn

Att toppa eller inte toppa

Träning för barn bedrivs oftast inom föreningar, med vad är egentligen syftet med träningen för barnen? Att alla får vara med på lika villkor eller att vinna matcher?

Oliver är 13 år och spelar handboll, precis som många av hans kompisar. Oliver älskar att spela handboll, det är det bästa han vet och så fort han får en stund över passar han på att ta fram bollen för att spela. Han tränar med laget tre gånger per vecka och varje lördag är det match. De spelar i en serie och laget ligger ganska bra till, fortsätter laget spela som de gör har de stora chanser att gå upp en serie. Problemet är bara det att Oliver har bara fått spela ett fåtal matcher i början av serien. Oliver vill väldigt gärna spela mer, för det är det bästa han vet med handboll, att få spela match. Men hans tränare säger att laget inte har råd att förlora någon match om de ska klara gå upp en serie och eftersom Oliver inte är tillräckligt duktig så får han sitta på bänken, match efter match.

Laget vinner tillslut serien och får gå upp ett snäpp, alla är väldigt glada och ser fram emot att träna ännu hårdare nästa säsong för att kunna stanna kvar i den högre serien. Nästa serieomgång fortsätter som den förra slutade, med Oliver på bänken. Tränaren säger till Oliver att om de ska kunna hålla sig kvar i serien så måste de bästa spelarna få spela. Efter ett tag tröttnar Oliver på att sitta på bänken, han vill ju så gärna spela, men han får inte chansen. Till slut slutar Oliver med handbollen, han är inte tillräckligt duktig för att få spela match som han så gärna vill.

träning för barn

Det är vanligt inom idrottsföreningar att de väljer ut de bästa spelarna för att vinna en match, serie eller cup, precis som i fallet ovan, eftersom det ligger en stor prestige i att vinna. Detta förekommer inom alla sporter så som fotboll, handboll, ridning, simning med flera. Men om laget har en viktig match framför sig som de måste vinna, är det då inte rätt att toppa och låta de bästa spelarna få spela?

De föräldrar som har barn som är duktiga inom idrotten tycker ofta att deras barn borde få spela. Om de duktigaste barnen spelar så har de ju större chans att vinna och är det inte det tävlingar går ut på, att vinna? Alla i laget blir ju glada om man vinner, för det är ju vinsterna som räknas och som uppmuntras. Eller?

Ett barn börjar sällan idrotta med målet att vinna så många tävlingar som möjligt eller för att bli bäst, utan det är för att barnet tycker idrotten är rolig och för att barnet får träffa många av sina kompisar. När man frågar föräldrar om varför de vill att deras barn ska idrotta säger de ofta att de vill hitta en idrott som deras barn tycker är rolig och som de kan hålla på med länge för att få ett fysiskt aktivt liv. Föräldrarna vill att barnet ska lära sig hantera motgångar och få känna att de är duktiga på något genom att utveckla sig. De säger aldrig något om att de vill att deras barn ska bli proffs eller vinna så mycket som möjligt.

Vad blir då konsekvenserna av att toppa ett lag?

Om det bara är de bästa barnen som får spela eller spela de viktigaste matcherna, som i Olivers fall, så innebär det att samma barn gång på gång blir bortvald och inte får spela. Vad har det för konsekvenser för barnen som blir bortvalda och inte får vara med och spela för att de inte är tillräckligt duktiga? Det innebär att de inte får möjlighet att utöva den idrott som de tycker så mycket om. De får då inte möjlighet att känna att de klara av något och hur kul är det att fortsätta med en idrott som man inte får möjlighet att utöva fullt ut för att man inte är tillräckligt duktig?

Det är många barn som slutar med en idrott för att de inte är tillräckligt duktiga, precis som Oliver. Deras självförtroende sänks, de blir mindre fysiskt aktiva och de riskerar att förlora många av kompisarna. Det var ju precis det föräldrarna inte ville.

När det kommer till barn och idrott är de ofta uppdelade beroende på hur gamla de är. Ett problem med detta är att barn som är födda tidigt på året är nästan ett år äldre än de som är födda sent på året. Barn som är tidigt födda på året har därför kommit längre i den fysiska utvecklingen än de barn som är födda sent på året. Det är ofta de som är födda tidigt som är duktigare eftersom de kommit längre i utvecklingen och som då får spela mest. Dessutom, om det är de duktigaste som får spela mest så har ju de som är mindre duktiga mindre chans att bli bättre eftersom de inte får chansen att spela lika mycket och kan därmed inte förbättra sig så mycket som de kanske skulle kunna.

De barn som ligger lite längre fram i utvecklingen är ofta bättre som små, men när de barn som legat efter i utvecklingen kommer ikapp och blir bättre så kan de andra stöta på motstånd som de inte varit vana vid och kan därför tappa intresset när de nu inte längre har en plats säkrad i laget. Med det sagt kan man inte avgöra om ett barn kommer att bli duktig inom idrotten som vuxen eller inte, inte ens som ungdom kan man uttala sig om det. Det kan därför vara dumt att sålla bort mindre duktiga barn och riskera att de slutar med idrotten för att de inte är tillräckligt duktiga som barn. Oliver kanske skulle blir jätteduktig när han kanske var 17-18 år, men eftersom Oliver tröttnade för att han inte fick spela, fick han heller aldrig chansen att bli riktigt duktig.

Syftet med idrott är att barnen tidigt ska få rörelseglädje för att få ett fysiskt aktivt liv. Detta är både bra för det enskilda barnet och samhället. Enligt ”idrotten vill”, som är framtagen av Riksidrottsförbundet, så har alla som vill rätt att få vara med utifrån sina förutsättningar och där resultaten på tävlingar spelar en liten roll.

Ska man i så fall sluta med tävling för barn? Nej, absolut inte!

Tävlingen är ett naturligt inslag i barns lek, barn älskar att få tävla och mäta sig med varandra. Man ska istället se till att alla får vara med, man kan till exempel använda sig av ett rullande schema för vem som får spela och inte spela, eller anordna tävlingar med olika regler som gynnar olika egenskaper så barn som är duktiga på olika saker får chansen att vinna.

Hur ser det ut i ditt barns idrottsförening?

Vill du veta mer om detta så rekommenderar jag serien ”Idrottens himmel och helvete”.